David och Jonas
Daterat: 10:e november 2005 i helgondagbok.
----
Jag har börjat en kurs i programmeringsteknik. På första föreläsningen kunde jag inte låta bli att snegla på personen som satt bredvid mig. Ett par gånger tittade han tillbaka och jag var tvungen att titta bort en stund. Anledningen till min uppmärksamhet var inte att jag hade drabbats av en förälskelse. Det var bara så att jag såg min bror i miniformat. Ja, nästan i varje fall. Samma hårfärg, frisyr, glasögon, kroppshållning och klädstil. Hans adamsäpple påminde om min brors. Det var en trygghetskänsla att se på honom.
Nästa gång vi stötte på varandra var i en korridor, båda lika vilset letande efter vilket sal vi skulle ha lektion i. Han frågade om jag hade någon att laborera med. Det hade jag ju inte. Han sa att han inte heller hade det. Så blev det vi två. David och David. För han heter också David.
Han öppnade ett nytt dokument och skrev "Labboration" och jag sa "ett b" varpå han startade en ny rad och skrev "1b)". När jag påpekade om att det inte var så jag menade blev han lite irriterad. Det hade aldrig min bror blivit, tänkte jag. Han är lugn och ordentlig. Han heter ju faktiskt Jonas med betoning på både a och o.
Davids stavoriginaliteter duggade sen lite titt som tätt, och jag passade på att göra en del småjusteringar när han tittade bort. Det viktiga är ju ändå att förstå själva programmeringen. Och där hade han bättre koll än mig.
Nu har vi bytt telefonnummer och ska skriva projektarbete tillsammans.
Kommentarer
Trackback
