Vissa dagar

Daterat: 2:a september 2005 i helgondagbok.



Sen några dagar tillbaka bor jag i en korridor på Stiftelsen Waldenströmska studenthemmet. Vi är totalt 10 stycken som delar kök, dusch och toaletter. Jag har pratat med de flesta. En kille heter Pierre och han verkar trevlig.

Förut bodde jag på tredje våningen. Jag tyckte om att sitta i köket och titta ut genom fönstret. Det kändes som jag hade kontroll över hela avståndet ner till marken. Nu bor jag på femte våningen och höjden skrämmer mig. Gatlamporna nedanför ser så ynkliga ut. Mest är jag rädd för att jag ska få lust att sätta mig i fönstret och dingla med benen. Så tappar jag kontrollen och trillar ner. Fast det ska inte få hända.
Jag tänker att det är nyttigt för mig att vänja mig vid lite högre höjder.

I köket finns Café och Ordfront i tidningsstället. Jag trodde Café nästan uteslutande handlade om lättklädda kvinnor och fancy bilar. Men jag hade fel. Jag läste om Michael Stripe som beskrevs som en nörd av högsta rang med gigantiskt rädda världen komplex. Och en artikel om Bono - hur modig han är som vågar trotsa stora-stygga-vargen-attityden hos rockstjärnor och istället vara bror duktig som försöker rädda världen. I Ordfront fick jag intrycket av att rädda världen handlar om att ge bidrag till svältande barn i Afrika. Det gav mig deja vu känslor från gymnasiet.

På ena toalettväggen har någon klistrat upp en serie som heter Vissa Dagar. Jag läste den först och tyckte inte om den. Som protest valde jag därför att använda den andra toaletten nästa gång. Där är ett papper med citat från "Gamla tanter lägger inte ägg" fasttejpat. Det gjorde mig inte gladare.
Istället kom jag på en bättre idé. Vid varje toalettbesök läser jag först igenom serien en gång. Sen funderar jag hur mycket jag kommer ihåg utantill, och kollar av hur bra det stämmer. Avslutningsvis river jag bort en liten bit av hörnet. Det verkade som någon redan hade börjat riva lite grand, så jag tänker att det inte gör så mycket om jag fortsätter. Memoreringen går ändå betydligt fortare än sönderrivandet. Jag tror jag nästan kan den helt utantill nu.

Vissa dagar vaknar man utsövd.
När man tittar ut skiner solen.
Man är ledig.
Kaffet man dricker till frukost är lagom starkt och lagom varmt.
Man går ut. Det är 25 grader och blommorna blommar.
Då möter man på en gammal vän som man inte sett på länge.
Man bestämmer sig för att ta en promenad.
Man har mycket att prata om.
På stans bästa uteservering finns ett ledigt bord.
Kakan till kaffet smakar mums.
Innan man skiljs åt bestämmer man sig för att snart ses igen.
På kvällen visas en bra film på TV.
När man lägger sig en sån dag somnar man nöjd.

En gång memorerade jag alla ord på upp till fyra bokstäver i svenska akademiens ordbok. Fast jag lärde mig aldrig dess betydelse. Det behöver man inte kunna som Scrabblespelare. Nu memorerar jag hellre saker som känns mer meningsfulla. Som serier.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback