Davids skrivarkiv

Kopierat från http://www.bokhyllan.com/Las_recension.asp?Bok=42440&ID=

---

Läst tidig vår 2007

Den här boken handlar om Lucius som av misstag, när han vill lära sig konsten att använda magi, förvandlas till en åsna. Sedan får vi följa med honom i hans liv som åsna återberättat av honom själv.
Som i många andra sagor har det mest osannolika en tendens att inträffa mest hela tiden. Jag har läst att den skrevs som en parodi på det homeriska eposet. Medan vi i Illiaden får följa med hjälten på slagfältet följer vi i Den gyllene åsnan med honom då han äter, har samlag och bajsar...

Ofta är den ganska seriös i tonen, någorlunda realistiskt, episkt berättande, men plötsligt kan det bli tokroligt och totalabsurdt. Sådana stilbrott känns befriande och ibland förskräckligt roliga. Ett exempel på absurditeten (inget av de "tokroliga" exemplen dock) är då Lucius tror att han dräpt några tjuvar i våldsam strid man mot man, blir ställd inför rätta, men blir frigiven då det avslöjas att hela rättegången var på skämt och att det bara var några vintunnor som han huggit sönder.
Parallellen till Don Quijotes väderkvarnar är där frapperande. Det finns också mycket annat som påminner de böckerna om varandra. Båda är parodier och pikaresker, de använder sig av infogade dikter och återberättade sagor i ramberättelsen m.m. Men jag upplever nog Den gyllene åsnan som fräckare och mer mångbottnad i tonen. Till skillnad från Don Quijote upplevde jag aldrig att den blev seg och tråkig. Trots att den skrevs under antiken känns den inte föråldrad.

Betyg 4.