Davids skrivarkiv

Jag har fått kopiera fyra cd-skivor från en italiensk musiker, och vilken guldgruva! Efter en del genomlyssnande har jag sammanställt mina favoriter bland hans italienska låtar och kryddat med några bidrag från mitt eget bibliotek, så här blev resultatet:

1. (Okänd artist) - Una bambolina cha fa no, no
2. Mina - Insieme
3. Salvatore Adamo - La Notte
4. Dik Dik - Sognando La California (California Dreaming)
5. Eduardo De Crescenzo - Ancora
6. Eros Ramazzotti - Se Bastasse una canzone
7. Equipe 84 - 29 Settembre
8. Alunni Del Sole - Concerto
9. Lucio Battisti - I Giardini Di Marzo
10. Lucio Dalla - Anna e Marco
11. Michel Polnareff - Una Bambolina Cha Fa No, No
12. Lunapop - 50 Special (Vespa)
13. Mina (duett med ?) - Parole Parole
14. Andrea Bocelli - Con Te Partiro
15. Modena city ramblers - Bella ciao

För att uppväga den ofta väldigt sentimentala tonen bland dessa låtar tog jag med Lunapops Vespa och en version av den gamla kampsången Bella Ciao. Bella ciao har också framförts av bland annat Zebda, Stockholms anarkafeministiska kvinnokör och Röda arméns kör, men jag föredrog Modena city ramblers version pga dess känsla och intensitet. Jag blev lite förvånad att det inte fanns med en enda låt av Eros Ramazzotti bland skivorna jag kopierade. Efter en del övervägande valde jag att då ta med Se bastasse una canzone av Eros, som kanske är mitt livs allra första favoritlåt. Jag brukade lyssna på den som godnattmusik när jag var sisådär åtta, nio år, fast då hade jag ingen aning låtens titel, för mig hette den bara "kitto-katto-kelli-ke" så som han enligt mina öron sjöng i refrängen. Mitt fjärde och sista egna bidrag är Anna e Marco av Lucio Dalla. Det är en verkligen vacker historia, eller jag menar, det skulle jag säkert säga om jag bara kunde italienska, men nu vet jag ju egentligen inte vad han sjunger där så jag ska hålla tyst om den saken. Men en fin låt är det i varje fall, det kan jag säga.

Av önskemål från M. har jag också kompilerat en cd-skiva med musik på franska. Här är spellistan till den:

1. Lenka Filipova - La marseillaise
2. Edith Piaf - Milord
3. France Gall - Toi que je veux
4. Jacques Brel - Ne me quitte pas
5. France Gall - Sacré charlemagne
6. Francoise Hardy - Tous les garcons et les filles
7. Zebda - Tomber La Chemise
8. Les Poppys - Non rien n'a change
9. Brigitte Bardot - Tu veux ou tu veux pas
10. Edith Piaf - Les Mots d'Amour
11. France Gall - Poupée de cire, poupée de son
12. Mylene Farmer - Désenchantée (live från Bercy)
13. Guillaume et Nathalie (Serge Gainsbourg & Jane Birkin) - Je t'aime....moi non plus

M. ville ha något för att träna på sin franska, så jag har till viss del anpassat mina låtval till sånger där det tydligt går att höra vad som sjungs. På den här skivan kan jag rekommendera alla låtar förutom den av Jacques Brel som jag inte vet varför jag tog med. Je t'aime... är skriven av Serge Gainsbourg, i originalet sjunger han tillsammans med Jane Birkin och har han också spelat in en version med Birgitte Bardot, har jag för mig att det var. Den version som jag valde att ta med av Guillaume och Nathalie skiljer sig inte mycket från någon av dessa, men det är en bra inspelning och jag tycker bättre om keyboarden där. Gainsbourg har för övrigt också skrivit låten Poupée de cire, poupée de son som France Gall vann melodifestivalen med 1965.

Här har ni länkar till några av sångerna:

Italienska
Mina - Insieme
Lucio Dalla - Anna e Marco
Modena city ramblers - Bella ciao

Franska
Francoise Hardy - Tous les garcons et les filles
Les Poppys - Non rien n'a change
Serge Gainsbourg & Jane Birkin - Je t'aime....moi non plus

Jag har insett att det enda som spelar nån roll här i livet är att vara lycklig. Fast själv är jag hellre olyckligt vetande än lyckligt vetande. Jag menar, jag mår ganska bra även när jag mår dåligt. Jag har ju inte bara egenintressen, jag har även intressen som inte tillhör mig själv. Om du inte tror mig är du cynisk och fördomsfull. Jag har också fördomar, men jag är i varje fall medveten om det. Jag tror till exempel att alla brott begås av invandrare, fastän jag vet att det inte är sant. Jag tror på under, på mirakel och övernaturlighet. Att sånt som omöjligt kan hända faktiskt händer ibland. Jag låter mig inte luras av förnuftspropagandans lögner. Jag står stolt på två fötter i den trångsyntaste av världar. Att kunna fly... Att kunna flyga är min högsta önskan. Det vill jag nästan hellre än att bli osynlig.

Skriven höst 2004 en tisdagkväll på Kalmars nation medan jag väntade på att få min mat inserverad.

---

I begynnelsen var det filosofipub på Kalmars Nation i Uppsala. Gud såg att det var gott, och dit kom filosofer från alla ändar av staden. Några av dem studerade praktisk filosofi andra teoretisk, men på filosofipuben var de alla lika oavsett bakgrund. Filosofer.
Varje tisdag från sju på kvällen till sent på natten satt de och diskuterade drömmar, musik, gud, kvantfysik och egoism. Det var djupa och intressanta diskussioner. Stämningen var gemytlig. Det var så trevligt att filosoferna fick lust att umgås redan innan filosofipuben öppnade. De vallfärdade till systembolaget och ordnade förfest i en studentkorridor. Där blev stämningen livlig och uppsluppen. De glömde nästan bort att gå till filosofipuben. När de väl kom dit var klockan halv nio.
"Apropå ingenting så finns det en annan nation som heter Snerikes" sa en av filosoferna. "Till skillnad från på Kalmars är det mycket svårare att hitta ett ledigt bord där. Musiken de spelar är sämre och ljudvolymen är så pass hög att man måste skrika i öronen för att kunna höra varandra."
De andra filosoferna lät informationen sjunka in, tittade sen på varandra, log, och nickade instämmande. "Vi går till snerikes!"
"Men vänta", ropade den som först talat, "om vi inte hinner dit förrän nio kostar det pengar". "Flämt" utbrast de andra. "Vi måste springa!" Och sprang, det gjorde de.