Sagan om filosofipuben i Uppsala
Skriven höst 2004 en tisdagkväll på Kalmars nation medan jag väntade på att få min mat inserverad.
I begynnelsen var det filosofipub på Kalmars Nation i Uppsala. Gud såg att det var gott, och dit kom filosofer från alla ändar av staden. Några av dem studerade praktisk filosofi andra teoretisk, men på filosofipuben var de alla lika oavsett bakgrund. Filosofer.
Varje tisdag från sju på kvällen till sent på natten satt de och diskuterade drömmar, musik, gud, kvantfysik och egoism. Det var djupa och intressanta diskussioner. Stämningen var gemytlig. Det var så trevligt att filosoferna fick lust att umgås redan innan filosofipuben öppnade. De vallfärdade till systembolaget och ordnade förfest i en studentkorridor. Där blev stämningen livlig och uppsluppen. De glömde nästan bort att gå till filosofipuben. När de väl kom dit var klockan halv nio.
"Apropå ingenting så finns det en annan nation som heter Snerikes" sa en av filosoferna. "Till skillnad från på Kalmars är det mycket svårare att hitta ett ledigt bord där. Musiken de spelar är sämre och ljudvolymen är så pass hög att man måste skrika i öronen för att kunna höra varandra."
De andra filosoferna lät informationen sjunka in, tittade sen på varandra, log, och nickade instämmande. "Vi går till snerikes!"
"Men vänta", ropade den som först talat, "om vi inte hinner dit förrän nio kostar det pengar". "Flämt" utbrast de andra. "Vi måste springa!" Och sprang, det gjorde de.
Kommentarer
Trackback
