Min sångtermin
Daterat 27/5 2008
---
Jag hade tänkt mig att jag skulle lära mig att sjunga den här terminen. Därför anmälde jag mig till en kurs via medborgarskolan med namnet "Våga sjunga!". Vid inledningen kunde jag konstatera att det verkligen inte var kyrkoförsamlingens psalmkör, men medelåldern nog var ungefär densamma. Eller lite högre. När jag kom tillbaka efter att ha varit borta därifrån ett par gånger, fick jag stående ovationer. Den yngsta herren i gruppen, som inte kan ha varit mycket över 50, såg överlycklig ut och sa att de nästan helt gett upp hoppet om mig innan. Men jag kände mig fortfarande lite obekväm med stämningen där. Så jag gick med i en nationskör (Smålands) som endast var för studenter. De påstod sig vara ambitionslösa och för alla som vill vara med, nybörjare som erfarna. Det tyckte jag passade mig, med betoning på det första.
Eftersom jag inte kunde gå så lågt i tonerna bestämde de att jag skulle få vara tenor. Även om det kanske stämmer bättre med mitt tonomfång, så var problemet bara att jag är sämre på att ta höga toner än låga, och att jag aldrig trivts med att sjunga höga toner. När jag väl vågade mig på att försöka sjunga min stämma, jag som aldrig sjungit med stämmor förr, höll han som stod bredvid för örat mot mitt håll. Sen då vi skulle ha vårt första framträdande kom han fram och frågade i ett omisskännligt menande tonfall hur det känts för mig på repen, för att sen kunna komma med följdfrågan (vad de redan beslutat) om det inte var bättre att jag stod över att sjunga vår sång.
Mitt självförtroende var inte på topp, men när jag träffade min kompis för att spela lite gitarr kändes det betydligt bättre. Vi kom fram till att det vi båda kunde, och som passade oss var att spela Leonard Cohen. Och när jag lyssnar på det vi spelat hör jag att jag trots allt lärt mig en del under terminen. Här är två låtar av Cohen som jag spelat in:
You know who I am
The sisters of mercy
