Kontrapunkt av Aldous Huxley

Läst vår 2007



Den här boken påminde en hel del om Mrs. Dalloway av Virginia Woolf. Vi följer ett antal människor vars allas historier på ett eller annat sätt är innästlade i varandra. I Mrs. Dalloway så sammanförs dessa människor på en fest i slutet av boken, men här möts de istället och på en fest i början och vi får sen följa karaktärernas fortsatta liv efter festen. Huxley använder sig av samma point-of-view-teknik som Woolf, där berättarperspektivet flyttas från karaktär till karaktär. Vi får på så vis följa många personers tankar, med olika infallsvinklar rörande samma problem. Den stora skillnaden är dock att i Kontrapunkt är det insikterna, idéerna och livsåskådningarna som ligger i fokus, medan i Mrs. Dalloway är det snarare personpsykologin som uppmärksamheten riktas åt. Personpsykologin i Kontrapunkt relateras nästan alltid till det universella.

Först tyckte jag att boken kändes lite stel och klumpig, men så tyckte jag bättre om den längre in. Kring mitten tyckte jag den var bra, och lagom till slutet kändes det som att Huxley la in en extra växel. Så helhetsintrycket blir klart positivt. Jag tycker om böcker som inte är så formellt korrekta, när jag läser vill jag gärna bli förvånad ibland. I den här boken tycker jag det till exempel det är roligt hur den börjar i en ände och slutar i en helt annan.

Jag läste den som första boken i min nya kurs "livsåskådningar i skönlitteraturen". Innan jag valde att gå kursen var jag rädd att det skulle bli tjatigt. Jag har läst litteraturvetenskap i ett år innan och det känns som vi pratat livsåskådning nästan varje gång vi träffats, och det blir inte så mycket som tillförs efter ett tag. I Kontrapunkt gäller väl egentligen samma sak. Av alla idéer och livsåskådningar som presenteras i boken är det inga nyheter, men den utmärker sig snarare för mångfalden av idéer +att det är insiktsfullt framställt.

Bokens behållning tycker jag främst är att den visar så pass stor förståelse för olika livsåskningar och idéer i allmänhet. Sen kan man hålla med eller inte hålla med om författarens egna åsikter, men det ser jag som mindre relevant. Som jag har förstått det är den mest centrala idén och vart läsarnas sympatier är ämnade att riktas mot är människans frigörelse från det industriella samhället. Vi ska våga följa våra instinkter. Vetenskapen, industrialismen och religionen är bara saker som begränsar och omänskliggör oss. Det är vad Rampion (en av bokens karaktärer) predikar och lever efter, och han är också den som verkar vara mest tillfreds med sitt liv.

Min lärare kallade den här boken skämtsamt för en livsåskådningsencyklopedi, det tycker jag var träffande. Vi var överens om att Huxley måste varit en extremt bildad och intelligent person.

Betyg 4.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback