John Estorge
Daterat: 13:e juni 2005 i helgondagbok
John är en man i 30-årsåldern som kommer från New Orleans. Han är solbränd och har svart snett bakåtkammat hår som blänker mot solen. Jag skulle inte påstå att han är tjock, men lite lönnfet. Ofta ses han med en grön- och svartrutig skjorta och grå chinosbyxor.
Jag frågade om han tror att han känner mer glädje än mig. Det trodde han att han gjorde, både mer kvantitativ och kvalitativ glädje. Det är som att jag famlar i mörkret istället för att tända lampan och se sanningen. Speciellt roligt tycker jag det är när han säger "Daavid" med extra betoning på a:et, som en antydan på att det är någonting alldeles uppenbart jag inte förstår.
Ibland ringer han, eller skickar ett sms. Där kan det stå; "Discussion: "Where was God during the Tsunami? at Upland nation Tuesday 6 pm. It would be nice if you could come! You can bring a friend too. Free pizza. /John" eller "Hello David. Do you have time for a fika at Noorlands 3 pm tomorrow, to talk about music and life? /John" eller "Bible discussion in my villa at Ingvarsgatan Wednesday 7 pm with free pizza. /John".
Så en dag när jag inte hade något speciellt för mig gick jag till en Bible discussion with free pizza. Ämnet vi skulle diskutera var, "What do you do to fill the hole from the absence of God?". "The love to a woman" var det någon som svarade, en annan föreslog alkohol. Själv sa jag progression.
Sen pratade vi om ett kapitel i Bibeln där det stod att Gud är kärlek, och efter det beställde John in fem pizzor och två 1,5 litersflaskor med coca cola. Så fick alla ta sig en slice och gå runt och mingla en stund, innan det var dags att bege sig hem.
John är en man i 30-årsåldern som kommer från New Orleans. Han är solbränd och har svart snett bakåtkammat hår som blänker mot solen. Jag skulle inte påstå att han är tjock, men lite lönnfet. Ofta ses han med en grön- och svartrutig skjorta och grå chinosbyxor.
Jag frågade om han tror att han känner mer glädje än mig. Det trodde han att han gjorde, både mer kvantitativ och kvalitativ glädje. Det är som att jag famlar i mörkret istället för att tända lampan och se sanningen. Speciellt roligt tycker jag det är när han säger "Daavid" med extra betoning på a:et, som en antydan på att det är någonting alldeles uppenbart jag inte förstår.
Ibland ringer han, eller skickar ett sms. Där kan det stå; "Discussion: "Where was God during the Tsunami? at Upland nation Tuesday 6 pm. It would be nice if you could come! You can bring a friend too. Free pizza. /John" eller "Hello David. Do you have time for a fika at Noorlands 3 pm tomorrow, to talk about music and life? /John" eller "Bible discussion in my villa at Ingvarsgatan Wednesday 7 pm with free pizza. /John".
Så en dag när jag inte hade något speciellt för mig gick jag till en Bible discussion with free pizza. Ämnet vi skulle diskutera var, "What do you do to fill the hole from the absence of God?". "The love to a woman" var det någon som svarade, en annan föreslog alkohol. Själv sa jag progression.
Sen pratade vi om ett kapitel i Bibeln där det stod att Gud är kärlek, och efter det beställde John in fem pizzor och två 1,5 litersflaskor med coca cola. Så fick alla ta sig en slice och gå runt och mingla en stund, innan det var dags att bege sig hem.
Nattbusskonversationer
Daterat: 29:e maj 2005 i helgondagbok
Han var kortklippt, vältränad och stiligt klädd. Hon hade långt blont hår, högklackat och blodiga hälar. En matcho man och en bimbo tänker ni kanske, men det var inte dit jag ville komma. Jag ville komma in i bussen hem till Uppsala, för det var ganska kallt i förrgår natt.
Jag stod bakom dem i kön och tog också chansen att sätta mig på sätet bakom dem i bussen. Jag tycker om att lyssna när andra pratar utan att behöva delta i konversationen. Det ger mig tillfälle att bättre bearbeta det jag hör och tänka för mig själv.
Speciellt diskussioner mellan människor som träffar varandra för första gången är intressanta.
Hon frågar och lyssnar medan han berättar om sitt arbete med kriminella barn i förorten och om ett nytt skolsystem som de håller på bygga upp. Själv har han inte någon utbildning inom ämnet, men eftersom han har så stark vilja och många idéer har han blivit befordrad till högre och högre positioner.
När han förklarar hur staten tjänar cirka 200.000 kr för varje buse som han får till rätta så må det låta skrytigt, men jag blir glad av att höra det och tänker att det är goda gärningar han uträttar.
Han säger att man ska inte dra förhastade slutsatser om barnen, många har allvarliga problem och beter sig riktigt illa - men det är ju inte på grund av deras hudfärg eller ras! Vissa föräldrar gör allt för att få sina barn till rätta.
Och jag tänker att jag inte ska dra några förhastade slutsatser om honom. Bara för att han ser ut och beter sig på ett visst sätt, behöver ju inte det betyda att han ser ner på andra som är annorlunda.
Förra gången jag åkte med nattbussen var det ombytt roll för min del. Då pratade jag med en tjej som jag bara träffat en gång på krogen innan, under hela resan hem. Jag har lätt för att känna mig aningen obekväm i en sådan situation. När jag ibland har för vana att driva med allt och alla kan jag känna mig lite extra fånig i stunder jag själv blir ett objekt för andra att roa sig åt. Rätt åt mig, tänkte jag, när det inte räckte att hålla dämpad röst för att de flesta i den fullsatta bussen ändå skulle höra.
När det var dags att gå av var det också en man som kom fram till oss och tackade för filosofiundervisningen.
Men jag tackade inte dessa människor för undervisningen i rehabilitering av kriminella barn. Istället tog jag min cykel och trampade hem till mig.
Han var kortklippt, vältränad och stiligt klädd. Hon hade långt blont hår, högklackat och blodiga hälar. En matcho man och en bimbo tänker ni kanske, men det var inte dit jag ville komma. Jag ville komma in i bussen hem till Uppsala, för det var ganska kallt i förrgår natt.
Jag stod bakom dem i kön och tog också chansen att sätta mig på sätet bakom dem i bussen. Jag tycker om att lyssna när andra pratar utan att behöva delta i konversationen. Det ger mig tillfälle att bättre bearbeta det jag hör och tänka för mig själv.
Speciellt diskussioner mellan människor som träffar varandra för första gången är intressanta.
Hon frågar och lyssnar medan han berättar om sitt arbete med kriminella barn i förorten och om ett nytt skolsystem som de håller på bygga upp. Själv har han inte någon utbildning inom ämnet, men eftersom han har så stark vilja och många idéer har han blivit befordrad till högre och högre positioner.
När han förklarar hur staten tjänar cirka 200.000 kr för varje buse som han får till rätta så må det låta skrytigt, men jag blir glad av att höra det och tänker att det är goda gärningar han uträttar.
Han säger att man ska inte dra förhastade slutsatser om barnen, många har allvarliga problem och beter sig riktigt illa - men det är ju inte på grund av deras hudfärg eller ras! Vissa föräldrar gör allt för att få sina barn till rätta.
Och jag tänker att jag inte ska dra några förhastade slutsatser om honom. Bara för att han ser ut och beter sig på ett visst sätt, behöver ju inte det betyda att han ser ner på andra som är annorlunda.
Förra gången jag åkte med nattbussen var det ombytt roll för min del. Då pratade jag med en tjej som jag bara träffat en gång på krogen innan, under hela resan hem. Jag har lätt för att känna mig aningen obekväm i en sådan situation. När jag ibland har för vana att driva med allt och alla kan jag känna mig lite extra fånig i stunder jag själv blir ett objekt för andra att roa sig åt. Rätt åt mig, tänkte jag, när det inte räckte att hålla dämpad röst för att de flesta i den fullsatta bussen ändå skulle höra.
När det var dags att gå av var det också en man som kom fram till oss och tackade för filosofiundervisningen.
Men jag tackade inte dessa människor för undervisningen i rehabilitering av kriminella barn. Istället tog jag min cykel och trampade hem till mig.
Olika preferenssystem
Daterat: 16:e mars 2005 i helgondagbok
-----
Jag kunde köpa antingen singeln med "One of Us" eller CD-skivan "Relish". Pengafrågan var ingen aspekt. Jag kan inte påstå att jag var speciellt rik, jag tänkte bara inte på att pengar kunde ta slut.
Min bror tyckte att jag skulle köpa CD:n, av anledningen att en singel lyssnar man sig trött på så snabbt. Han förstod inte, och jag avstod att förklara för honom att det inte var en så viktig aspekt. Vad som spelade roll var att hon var snyggare på fodralet till singeln. Men jag ville inte trotsa honom, en storebror vet ju bättre, så jag köpte CD-skivan.
När jag lyssnade igenom den blev jag positivt överraskad, att det var så många bra låtar. Fast överlag blev det ändå en besvikelse. Det var en surrealistisk bild i bookletten, där man kunde se någonting som liknade ett kvinnobröst. Jag försökte förtränga det. Men det gick inte. Det var ett kvinnobröst.
När jag lyssnade noga hörde jag att hon sjöng om att röka cigaretter i en låt. Jag blev nedslagen igen.
Hon var min dröm om den perfekta tjejen, för hon var både snygg och sjöng om Gud... fast den upplöstes i cigaretter och obscenitet.
Det hade varit bättre om jag köpt singeln och var lyckligt ovetande.
-----
Jag kunde köpa antingen singeln med "One of Us" eller CD-skivan "Relish". Pengafrågan var ingen aspekt. Jag kan inte påstå att jag var speciellt rik, jag tänkte bara inte på att pengar kunde ta slut.
Min bror tyckte att jag skulle köpa CD:n, av anledningen att en singel lyssnar man sig trött på så snabbt. Han förstod inte, och jag avstod att förklara för honom att det inte var en så viktig aspekt. Vad som spelade roll var att hon var snyggare på fodralet till singeln. Men jag ville inte trotsa honom, en storebror vet ju bättre, så jag köpte CD-skivan.
När jag lyssnade igenom den blev jag positivt överraskad, att det var så många bra låtar. Fast överlag blev det ändå en besvikelse. Det var en surrealistisk bild i bookletten, där man kunde se någonting som liknade ett kvinnobröst. Jag försökte förtränga det. Men det gick inte. Det var ett kvinnobröst.
När jag lyssnade noga hörde jag att hon sjöng om att röka cigaretter i en låt. Jag blev nedslagen igen.
Hon var min dröm om den perfekta tjejen, för hon var både snygg och sjöng om Gud... fast den upplöstes i cigaretter och obscenitet.
Det hade varit bättre om jag köpt singeln och var lyckligt ovetande.
Otillfredsställd
Daterat: 8:e mars 2005 i helgondagbok
Jag var på väg in i nåt bra. så kom jag av mig.
Blev så trött.
Jag känner mig otillfredsställd.
Så jag gick ner till stan för att få komma ut en sväng. Gick in i en affär och betraktade en pigghaj i fiskdisken. Då kom en man förbi. Han såg bra ut. han kunde ha gjort det åtminstone, fast hans ansikte var missformat. Jag undrade hur det skulle kännas att vara tillsammans med någon som plötsligt kom hem en dag med missformat ansikte. Sen såg jag en tjej. Hon såg nog bra ut, fast hon hade ett surt ansiktsuttryck. Jag fick intrycket att det var hennes naturliga sätt att se ut. När jag såg henne le mot expediten förstärktes det intrycket.
Det här handlade hon: (ej i kronologisk ordning)
1. Fyra bananer.
2. Två persikor.
3. Två tomater.
4. En blomkål (Blomkål är en grönsak som kommer från Mindre Asien. Där har den odlats sedan mycket mycket länge. Idag odlas blomkål över hela jordklotet. Det är blomman man äter. Den ska vara vit eller gul-vit utan bruna fläckar. Den ska kännas fast och stadig. Blomkål kan ätas rå eller tillagad. Bryt loss små buketter och dippa t ex i en sås. Blomkål kan också ätas kokt, gratinerad, wokad, i soppa, gryta eller stekpanna).
5. Glass i hexagoniskt formad burk.
6. Grädde.
7. Cigaretter (Ett vitt paket som det stod RÖKNING KAN LEDA TILL EN LÅNG OCH SMÄRTSAM DÖD på.).
Kanske något mer, som jag har glömt nu.
Själv handlade jag JO apelsinjuice.
På hemvägen var det en tjej i 13-årsåldern som frågade mig om jag hade cigg. ?Nej, tyvärr?. Hon och hennes kompis skrattade. Jag tänkte, just ja, det är fredagkväll.
Jag var på väg in i nåt bra. så kom jag av mig.
Blev så trött.
Jag känner mig otillfredsställd.
Så jag gick ner till stan för att få komma ut en sväng. Gick in i en affär och betraktade en pigghaj i fiskdisken. Då kom en man förbi. Han såg bra ut. han kunde ha gjort det åtminstone, fast hans ansikte var missformat. Jag undrade hur det skulle kännas att vara tillsammans med någon som plötsligt kom hem en dag med missformat ansikte. Sen såg jag en tjej. Hon såg nog bra ut, fast hon hade ett surt ansiktsuttryck. Jag fick intrycket att det var hennes naturliga sätt att se ut. När jag såg henne le mot expediten förstärktes det intrycket.
Det här handlade hon: (ej i kronologisk ordning)
1. Fyra bananer.
2. Två persikor.
3. Två tomater.
4. En blomkål (Blomkål är en grönsak som kommer från Mindre Asien. Där har den odlats sedan mycket mycket länge. Idag odlas blomkål över hela jordklotet. Det är blomman man äter. Den ska vara vit eller gul-vit utan bruna fläckar. Den ska kännas fast och stadig. Blomkål kan ätas rå eller tillagad. Bryt loss små buketter och dippa t ex i en sås. Blomkål kan också ätas kokt, gratinerad, wokad, i soppa, gryta eller stekpanna).
5. Glass i hexagoniskt formad burk.
6. Grädde.
7. Cigaretter (Ett vitt paket som det stod RÖKNING KAN LEDA TILL EN LÅNG OCH SMÄRTSAM DÖD på.).
Kanske något mer, som jag har glömt nu.
Själv handlade jag JO apelsinjuice.
På hemvägen var det en tjej i 13-årsåldern som frågade mig om jag hade cigg. ?Nej, tyvärr?. Hon och hennes kompis skrattade. Jag tänkte, just ja, det är fredagkväll.
