Nb opub
-----
Så vi tog en bil och åkte till Åre. En dag av snowboardåkande, sen ett samtal vid middagsbordet. Per blir arg på Niklas för att han börjar äta innan alla satt sig vid bordet. Niklas säger förlåt, men förklarar att han inte ätit nåt på hela dagen och är jättehungrig. Per lugnar sig efter en stund och berättar att han fått en ny arbetskollega på jobbet, som betett sig taskigt mot honom och därför har han gått omkring och känt sig nere på sistone.
Det är klara och tydliga svar han får för hur han bör hantera situationen. Lars förklarar hur han skulle göra, Lelle invänder, Niklas tar över.
"På högstadiet var det en kille som brukade vara taskig mot mig, så gick jag fram till honom och sa 'du gör mig ledsen'. Sen slutade han."
"Men om jag skulle säga så skulle jag börja gråta. Fatta, jag skulle inte palla det."
Jag tycker om diskussionen. Jag förklarar vad jag tror, men ingen verkar fästa intresse vid mina ord. Kanske hade jag inget viktigt att tillföra.
Efter ett tag frågar Lars om det inte är dags för bastu. "Jo, för fan, bastu!" svarar Lelle.
Vi hämtar öl från kylen och sätter oss i bastun. Jag hamnar mellan Lars och Niklas, en bergsklättrare och en hockeyspelare.
Per frågar Niklas hur man gör för att bli så där deffad. "Det du" svarar han med ett leende, och beklagar att han blivit så jävla blek över vintern. Jag tittar och konstaterar att jag faktiskt bara är lite blekare än honom. Lelle undrar vad man ska träna för muskel för att få bättre hållning. Lars bekymrar sig över att han har gått ner i vikt, sen han slutat med friidrotten. Jag funderar på hur mycket mer han väger än mig. Jag är 184 centimeter lång och väger 64 kilo. Kanske jag inte kvalificerar för diskussionen. Varför bry sig tänker jag, och tycker att de är fåniga.
Under tiden har Per gått och hämtat en digitalkamera. SMILE!
När jag kommer hem får jag för mig att jag ska äta mer mat och går ner på golvet och gör armhävningar. "etttvåtrefyra till treeettih, trettih-en, puh, tree-eh-ti-tvååh, tretti..aj" det knäcker till i vänster axel. Och i axeln gör det fortfarande ont när jag åker till nyårsfesten där Per visar bilder från Åre-resan. "Så jävla typiskt killar! jag vill inte se!" säger Angelica och tittar bort. I mitten sitter jag naken med endast en ölburk i handen som täcker mitt skrev. Vilket sexigt leende.
Fast det har jag glömt bort när klockan slår 00:00:00, då sitter jag på övervåningen och tänker på min skotträdda hund, medan de andra är ute och skjuter raketer.
