Davids skrivarkiv

Daterat 27/7 kl. 01:19

----

I kväll träffade jag en kille som lånade ut en volleyboll-boll till mig. Jag la bollen i min påse och gick sen till badhusparken. Där satte jag mig på en stenplatta och dinglade med benen i Storsjön. På andra sidan vattnet kunde jag se Frösön, där min mamma bor. Och bortom Frösön ligger Rödön, där bor min pappa. Men Rödön är bara en halvö.
Jag skulle träffa en kompis och en kompis till en kompis för att ta en öl. Det var bara det att de inte kommit in till stan ännu. Kanske om en halvtimme eller så fick jag höra i telefon. Vilket betyder minst dubbla tiden. Och man kan nog inte räkna med att få speciellt mycket lugn och ro om man sitter ensam i en park i staden en lördagkväll.
Det dröjde ungefär 20 minuter till ungdomarna, dvs barnen som var för unga för att bli insläppta på krogstråket, kom fram till mig. Först bara en tjej som frågade varför jag sitter ensam, och om jag är ledsen. Hon sa att hon inte vill att någon ska vara ledsen ikväll. Jag sa att jag bor i Uppsala annars, och där har jag ingen sjö att titta ut över. Några andra frågade om jag ville ha vin. De frågade om jag var nykterist. Och om det är poesi jag skriver. Jag sa att jag inte skriver poesi, men en reseskildring. Det var lättare att säga det, än säga att jag skrev om mina sammanträffanden med en rysk tjej. Sen slog svallvågor uppför stentrappan och de skingrades.
Jag satt kvar i 20 minuter till innan jag begav mig hemåt. Efter att jag kommit över frösöbron plockade jag fram bollen ur min påse och började studsa den mot marken medan jag gick framåt. Jag tycker om att leka med bollar. Förut var min badminton, men nu är min favoritsport innebandy. När jag kom förbi sjukhuset fick jag se ett rådjur. När det fick se mig och den studsande bollen, började det också att studsa. Rådjuret studsade ännu högre än min boll.
Nu är jag hemma och klockan över ett på natten. Imorgon ska jag upp tidigt och spela beach. Då får man inte studsa bollen mot marken.